Men när han präntade ner sina berättelser, då var det inte ordsvallet som gällde. Då kom guldvågen fram, varje ord vägdes och värderades, och många ord valdes bort. Kvar blev en sparsmakad, stundom ordkarg berättelse, med meningar som plötsligt avbröts, men som fångade väsentligheterna, lyfte fram dem och visade dem tydligt för läsaren. Litteraturkritikern Knut Jaenson upptäckte Tage Aurells speciella berättarkonst och benämnde honom "en egenartad prosatör". Med det menade han att Tage Aurell var den förste i landet som använde metoder som annars var förbehållna lyrikerna. Det var också efter Knut Jaensons kritikerrosor som författarskapet blev framgångsrikt för Aurell. Efter många års undanskymdhet blev han nu upplyft och hyllad och flera fina utnämningar blev resultatet, såsom De nois pris 1953 och Lilla Nobelpriset 1959.
Att läsa Aurell kräver läsarens engagemang, de få orden måste ägnas en egen energi, för att berättelsernas fullkomlighet skall komma fram. Den hjälpen får man när man lyssnar på Tage Aurells egna uppläsningar av sina böcker. Dessa spelades in av Sveriges Radio och sändes ut i stugornas radioapparater. Tage Aurells röst och uppläsning blev synnerligen uppskattade. I dessa möts hans sparsmakade texter och hans berättarglädje. Berättelserna får ett extra liv och innehåll: hans röst, hans varierade tonläge och tempo och hans pauser eller ska vi säga uppehåll skänker berättelserna den karaktär som ger dem deras fulländning.
Tage Aurell föddes 1895 i Grünerlöcka i Oslo eller mer korrekt Kristiania. I femårsåldern flyttade familjen till Karlstad. Fadern Albert arbetade som verkstadsförman på Karlstads Mekaniska Verkstad. Modern Anna Lersten, hade sina rötter i soldatbostället i Lerhol i Brunskog.
Tage studerade på läroverket i Karlstad och började sedan som volontär på Nya Wermlandstidningen. Sedan följde journalistarbete på flera tidningar, Filipstads Tidning, Karlskronatidningen och Norrköpings tidningar.
Efter en religiös period i början av tiotalet blev han radikal, han hade ju växt upp i en proletär utkant av Karlstad med en far som var engagerad i arbetarrörelsen. Och Tages ambitioner blev tidigt klara, han skulle bli diktare eller skådespelare.
Under tjugotalet vistades Tage Aurell mest utomlands, i Tyskland men framförallt i Frankrike. 1919 gifte han sig med konstnärinnan Kajsa Widegren, men äktenskapet upplöstes 1924. 1926 gifte Tage Aurell om sig med Kathrine Zimmer, dotter till skeppsredare Knut Zimmer och hans fru Elisa från Bergen. Kathrine kom att bli Tages verkliga stöd i livet. Hon gjorde det som krävdes för att han skulle kunna utveckla sin konstnärssjäl och sitt författarskap.
Efter en omtalad cykeltur från södra Frankrike hamnade de så småningom i Lövnäs i Mangskog. Här ska vi bo, sa Kathrine.
Och på denna outsägligt vackra plats vid sjön Mangens östra strand byggdes hemmet Där Nole i Lövnäs. Kathrine ritade huset själv.
Där Nole blev deras hem resten av livet och där växte barnen Lisa, Mattias och Hans upp. Vintrarna valde emellertid familjen oftast att vistas vid den varmare och kanske mer intellektuellt stimulerande franska Rivieran.
Tage Aurells författarskap är inte så omfångsrikt, antalet sidor är inte så stort, men det är unikt och egenartat. Den första boken kom 1932, Tybergs gård, följd av Till och från Högåsen 1934, Martina 1937. Men det var först när Skillingtryck kom 1943 som kritikerna upptäckte Tage Aurell och han fick den uppmärksamhet han förtjänade. 1946 kom Smärre berättelser, 1949 kom nya berättelser med den kanske mest kända novellen "Pingstbrud". 1951 kom Bilderbok, och 1954 i samarbete med hustrun Kathrine Liten fransk stad, 1960 Vägar och möten, och 1969 gav han ut Samtal önskas med sovvagnskonduktören.
Tage Aurell var realist och regionalist. Han skrev helst om allmogen, även om någon präst eller herreman ibland skymtar förbi. Och hans ämnen är ofta mörka och dystra, det handlar om fattigdom, om sjukdom, om död och om kärlek. Och när man läser hans böcker, hör man inom sig Tages röst, man läser tyst men man hör honom, man hör hans frasering och hans röst som stiger och faller.
Tage Aurell avled 1976, 81 år gammal. Han ligger begravd invid den södra kyrkogårdsmuren, en plats han själv valt ut eftersom, med hans egna ord:
Där är jorden torrare och så kan man höra folk prata när de går förbi på vägen utanför muren.
På det vita korset som pryder hans och Kathrines gravar läser vi ett typiskt aurellskt ord, där står "Frid".
Göran Bryntesson, sekreterare i Tage Aurell Sällskapet.
Texten är hämtad från Parnass 3 / 2004.
