Tänkvärda ord som ger en god anledning att börja släktforska. Men hur har forskningens metoder förändrats genom åren? Hur kommer det att bli i framtiden? Mycket har blivit bättre, men det finns även avigsidor där nybörjare och även mer erfarna, lätt kan hamna på fel spår. Vad har då blivit bättre - eller sämre? Ja, det är väl en subjektiv bedömning, som jag ska försöka ge min syn på.

Släktforskningen i går

Ulrika Hedrén, född 1797 i Visnums socken, är en av våra föregångare i släktforsknings-sammanhang. Under tjugo års tid arbetade hon med ett släktträd över ättlingar efter prosten i Nor, Erlandus Gudmundi (1554-1630).

På den tiden fanns inga hjälpmedel. Det som gällde var att resa mellan prästgårdarna i de olika församlingarna och bläddra i deras kyrkböcker. Släktträdet uppvisar över 7500 namn i ett vackert kolorerat träd uppdelat på tolv ark. Släktträdet är nära två meter högt och räknas som Sveriges största äldre träd.

1912 började man att leverera de äldre värmländska kyrkböckerna till landsarkivet i Göteborg. Det innebar att alla församlingars böcker samlades på ett ställe. Detta underlättade naturligtvis mycket, men att forska i Göteborgs landsarkiv var ju enbart för dem som kunde göra detta under arkivets öppettider. En omöjlighet för gemene man med heltidsjobb.

På 1950-talet började mormonkyrkan mikrofilma det svenska kyrkboksbeståndet. I mormonernas lära ingår, att nu levande personer genom "dop för de döda" kan rädda sina döda släktingar från skärselden. För dem är därför släktforskningen närmast att betrakta som ett heligt sakrament.

Kopior på mikrofilmerna lämnades till Riksarkivet, som kunde kopiera dessa. De flesta kommunbibliotek och länsbibliotek skaffade så småningom filmer för det egna närområdet. Den ökade tillgängligheten till kyrkböcker som skapades genom mikrofilmerna, medverkade till att släktforskning blev en hobby för den stora allmänheten.

Att forska utanför den egna kommunen innebar dock fjärrlån av mikrofilmerna, där väntetiderna ibland kunde bli halvårslånga. Under 1980-talet började en avdelning inom Riksarkivet, SVAR (Svensk Arkivinformation), att konvertera den gamla 35 mm filmen till mikrokort. Dessa kunde enkelt kopieras allt eftersom behov fanns. Nu kunde man låna dessa och få dem hem till sig inom någon vecka. Det var nu släktforskningen verkligen blev ett folkligt intresse.

Släktforskningen i dag

Numera har datatekniken gjort sitt intåg även i släktforskningen. De kyrkböcker man oftast använder, finns nu tillgängliga via Internet eller CD-skivor. Själva forskningens metoder påverkas inte av detta. Det gör däremot alla de databaser som tas fram av privatpersoner, föreningar, institutioner m fl. En färdig släktgren kan exporteras och hämtas in i den egna databasen. Uppgifter från register till kyrkböckerna kan sökas fram och läggas in i släktuppgifterna.

Det låter väl enkelt? Men släktforskning, eller genealogi, är ingen exakt vetenskap. Vi måste lita på de källor som finns tillgängliga, men vi kan aldrig vara helt säkra på att det vi finner, är korrekta uppgifter. Noteringar i böckerna kan vara felaktiga och böcker kan helt saknas. Men om det är de enda källor vi har, måste vi ändå lita på dem. Man kan ha tur och hitta en notering där man inte väntar. Därför kan olika släktforskare komma fram till olika resultat.

Det är detta som gör att det finns faror med färdiga databaser och register. Alla är de färgade av respektive forskares kunskap och noggrannhet. Det finns "forskare" som enbart pusslar ihop sin släkt med andras framtagna uppgifter. Ett fel kan på så vis spridas och efterhand komma att betraktas som fakta, vilket det tyvärr finns alltför många exempel på.

Däremot är registren ett utmärkt redskap att hitta i det stora kyrkboksmaterialet. Den kvalitetskännande forskaren kollar dock alla uppgifter i originalkällorna. Källkritik är ett avgörande måste i all forskning - även för amatörsläktforskaren. Naturligtvis anger man källan till sina uppgifter dels för att kunna gå tillbaka och kolla, dels för att andra ska kunna bedöma uppgifternas kvalitet.

Släktforskningen i morgon

Kommer all forskning så småningom att vara "färdig"? Är alla släkter framforskade? Nej, så kommer det förhoppningsvis inte att bli. Släktforskningens tjusning är ju att själv hitta sina anfäder och släktingar. På Internet kommer fler och fler sajter där man kan lägga in anfäder och släktingar i databaser som byggts ihop till ett släktträd. Andra kan hjälpa till med rättelser och tillägg, men även detta är en fara då ingen sanning behöver vara absolut. De alltmer täckande databaserna gör i många fall forskningen enklare, men det är ju inget man behöver använda om man inte vill.

Hur gör man?

Hur börjar man då släktforska? Den bästa metoden är att gå en studiecirkel. Hör med studieförbunden om de har cirklar i släktforskning. Bibliotek och landsarkiv är naturliga samlingspunkter för släktforskaren. På Säffle bibliotek finns abonnemang på Genline, där alla mormonernas mikrofilmer skannats och lagts ut på Internet. Här har vi även en dator med ett flertal databaser som ger en god hjälp i forskningen.

Sveriges Släktforskarförbunds hemsida Rötter www.genealogi.se är en värdefull knutpunkt. Dess underavdelning VärmlandsRötter www.genealogi.se/varmland samlar bl. a. uppgifter om alla socknar i Värmland.

Av Gunnar Jonsson