Gruset knastrar under skorna, vinden försöker rycka tag i min jacka och jag drar upp dragkedjan ännu mer. Jag svär när jag trampar i en vattenpöl och vätan sprider sig i skorna. I hörlurarna börjar min spellista om från början, det betyder att jag har varit ute och gått i två timmar. Jag borde nog gå in snart. Jag svänger in på en tvärgata, buskarna hänger ner efter allt regn och träden har tappat sina löv. Lekparken är tom och jag går och sätter mig på en gunga, den är grusig och blöt men jag märker det knappt. Jag ritar blommor med fötterna i marken. Plötsligt hör jag steg närma sig, det är en grupp tonåringar, inte mycket äldre än mig som kommer gående. De skrattar och snubblar till lite då och då, berusade, såklart. Mamma klagar alltid på mig; ”Varför går du inte ut och hittar på något med dina kompisar?” Hon vet såklart inte att jag inte har några vänner. Jag reser mig upp och börjar gå bort från parken, kollar ner i marken och hoppas att de inte ser mig. Men sådan tur har jag inte.

”Hallå, du där! V- vem är du?” svamlar en kille fram.

Fan, fan, fan jag ökar takten.

”Hallå, g- gå inte!”

Jag stannar, jag vill inte hamna i bråk med berusade tonåringar. Jag vänder mig om och kollar frågande på dem. Alla stirrar på mig. Killen som troligtvis var samma som ropade på mig går fram mot mig. Han stinker alkohol och jag ryser när han lägger armen om mig.

”Jag tror att du behöver muntras upp lite. Eller vad säger ni, visst ser hon lite sur ut?” han skakar på mig och hans vänner skrattar.

En tjej kommer gåendes hon tänder en cigarett och håller upp den mot mig:

”Här, den kommer göra dig mycket gladare.”

Jag kniper ihop munnen och skakar på huvudet.

”Amen kom igen då, var lite rolig för fan. Jag lovar, det är inget farligt.” Säger hon och tar ett bloss för att övertyga mig.

Men jag vill inte, jag skakar på huvudet och försöker andas samtidigt som killens grepp om mig hårdnar. Tjejen trycker cigaretten mot min mun, jag biter ihop. När hon inte får mig att öppna munnen tar hon tag om min käke och drar ner den så att det hörs ett obehagligt knak. Jag skriker rätt ut och hon trycker in cigaretten i munnen på mig. Jag hostar och spottar. Gänget skrattar, en tjej tycker till och med att det är så kul att hon behöver hålla i sig i kompisen för att inte ramla ihop. En annan tjej tjuter av skratt och mellan fnissningarna får hon fram ”Jag tror jag kommer kissa på mig!”

Jag försöker ta mig ur killens grepp men han håller om mig hårt. Jag vet inte hur lång tid det tar innan hans grepp om mig lättar en aning. Jag förstår att det här är min chans. Jag slår till honom i magen och springer så fort jag kan därifrån. Jag har ingen aning om vart jag ska men jag måste bort. Bort från den här sjuka staden. Bort från det här samhället som jag aldrig passat in i. När jag äntligen stannar är det för att jag har hamnat i en återvändsgränd. Jag försöker hämta andan och komma på vad jag ska göra nu. Framför mig står överfulla soptunnor och trasiga möbler som slängts ut. Jag sätter mig bakom en soptunna. Jag darrar av sköld. Plötsligt hör jag snabba och tunga steg närma sig. Jag hinner inte reagera innan jag känner en tung hand landa på min axel.