Jag är inte ensam i lägenheten av Fatima-alzahra Nanaa

Känslan av att det finns otroliga saker händer i din lägenhet är inte något sedvanligt, det är åtminstone vad jag tror på. Min mor säger alltid att det finns inga varelser så kallade spöken, och att de är en legend som skapades tiotusen års sidan, hon säger också att en avliden persons ande kan inte flytta runt sig i världen och ha en påtaglig inverkan i vårt liv. Men när det kommer till det som jag upplever, då kan jag inte tro på det hon säger längre, att se en skugga som tillhör den mänskliga formen flyttar runt sig i min lägenhet, att maten och vissa saker förbrukas själva, att placera en grej någonstans och hitta den i ett annat ställe, allt detta driver mig till vansinnen.

Jag är inte en av dem som tror på myter och legender, jag är inte ens av dem som bortförklarar att övernaturliga varelser som står bakom alla de otroliga händelser som vi hör om, men allting som händer någonstans i världen kan förklaras med hjälp av någon form av vetenskapen. Skräcklitteratur har aldrig fångat mitt intresse eller fick mina binjuremärg att utsöndra adrenalin och noradrenalin i mitt blod och få den känslan av rädsla som får mitt hjärta slå som aldrig har gjort, jag klassar den här typen av litteratur som komedi som tenderar att göra narr av läsaren ibland. Jag hellre vilja logiska skäl som accepteras av både vetenskapen och förnuftet, vi unga tror inte längre på de utslitna sagor som tydas inte av rationella och förnuftiga orsaker.

Idag bestämde jag mig att sätta stopp till allt det här, slutet av den här sagan närmar sig. Ingen av dem som jag känner igen vet om den gengångaren som ha varit gäst i min lägenhet. Vanligtvis lämnar jag lägenheten vid 7 på morgonen och kommer tillbaka vid 9-10 kväll, därefter sover jag direkt, och så här löper mina dagar. Jag tillbringar det mesta av min tid utanför lägenheten, spenderar tiden mest i universitet, jobbar eller hänger någonstans med mina vänner under helgen. Jag har gjort en sjukanmäla, jag kommer givetvis agera som om jag verkligen ska till universitet som jag brukar göra, men det kommer jag säkert inte göra, jag kommer skynda mig tillbaka. Kommer det så kallade spöke att förvånas? Kanske.

Jag åt min frukost som vanligt, förberedde mina grejer, klädde på mig mina kläder och lämnade lägenheten. Allt jag har att göra är att ströva i stan och låta spöket ta sin tid och vila i lägenheten och känna sig hemma. Om chefen eller någon annan som vet att jag gjorde en sjukanmäla såg mig i stan, skulle det vara mer läskigt än spökets dumma existens. Men ändå flanerade jag i butikerna och köpte några saker som jag aldrig kommer behöva. Efter två till tre timmar tog jag vägen hem, och som en professionell rövare öppnade jag lägenhetens dörr och smög mig in i den. Ingenting hörs i lägenheten, förutom ett ljud som kommer från köket som liknar någonting skärs på skärbrädan, jag tog vägen mot köket.

I köket fanns det en vind som jag har aldrig använt, och givetvis märkte jag att dennes dörr var öppen. Där bredvid bänkskivan stod en kille med ett ovårdat utseende och en dum blick, var och en av oss stod och stirrade på varandra, och var och en av oss upptäckte att den andre mannens hemlighet hade avslöjats. Den var en oväntad upptäckt, men jag visste då att min mor hade rätt faktiskt, det finns ingen existens till det så kallade spöke.

Sök

Språk